Kristdemokraterna har offentliggjort sitt provvalsresultat. Jag är obeskrivligt stolt över resultatet och har aldrig känt mig som mer kristdemokrat än idag. Aldrig i min vildaste fantasi kunde jag tro att jag skulle hamna på sjätte plats - när man räknat hela storstockholm - och fjärde plats om man räknar bort Stockholms kommun, som i tidigare val. Jag är glad och förvånad eftersom jag inte är född och uppvuxen i Stockholm, eller i det kristdemokratiska partiet för den delen.
Det var viktigt för mig att lyckas bra i provvalet. I årets allmänna val kommer nämligen de nio första namnen på landstingslistorna från Kristdemokraterna att vara desamma i Stockholms kommun som länets valkretsar. Eftersom jag bor på Lidingö men jobbar i Södertälje hade jag hoppats på att vara valbar i båda kommunerna. Och inte minst i Stockholms stad. Världens bästa huvudstad.
Medlemmarna stödde mig hela vägen. Men nomineringskommittén lät sig inte imponeras lika lätt som verklighetens folk. En enig nomineringskommitté placerade mig på tionde plats. Tiondeplatsen skulle innebära att jag inte kan kandidera i hela storstockholm utan enbart i min egen valkrets. Inte för att jag har något emot min ö. Men så kommer det inte att bli. Det hade nomineringskommittén blivit varse om ifall de lyft luren och frågat mig.
Vad händer nu? Det frågade mina närmaste vänner igår, samtidigt som jag snöt mig i deras näsdukar. Stämman kommer att hållas den 23 januari. Jag hoppas att det blir en städad tillställning. Jag kommer inte att stå till förfogande för nomineringskommitténs förslag. Jag tänker inte gå till historien som den person som stred för ett politiskt uppdrag i landstinget.
